LiteMerOmLivetSomEmelie

När man sitter och tänker lite för sej själv så tänker man en hel del. Man hinner tänka igenom det mesta.
Och jag kom fram till en del saker som beträffar mej själv, Emelie Karlsson. Saker som är sant och som jag verkligen inte klarar av att va utan.
 Jag klarar heller inte av att bli besviken.. har jag planerat något och det inte går enligt planen så blir ja helt försörd. Har alltid varit så. Alltid.
Jag måste även planera det mesta. Lämnas jag utanför kan ja bryta ihop.
Jag måste ha folk runt mej hela tiden. Jag behöver absolut inte stå i centrum, men bara folk runt mej. Sitta hemma i lägenheten en kväll kan ju va de värsta.. Sova själv varje natt är hemskt.. 
Jag behöver folk, vänner att prata med. Sånna man kan prata om vad som helst med. Precis vad som helst. Sånna som finns där för en när de behövs.  
Tyvärr så har jag inte så många av dom. Skulle haft fler.

Jag är väl lite av en tjej med sämst självförtroende. Jag lever lite på hur jag ser ut. Nu säger jag inte att jag är världens snyggaste! Men inte heller världens fulaste. Jag har alltid varit den som "lett gruppen framåt". Jag ahr tagit upp människor som varit så nere under jorden, tagit upp dom ur hålet och hjälpt dom stå upp. Hjälp dom hitta vänner. Men va gör folk för mej? Dom finns knappt där när jag som mest behöver det.
Och nu vill jag inte att folk ska tvär börja bry sej. Bara för ni läser detta. För då vet jag precis varför. Jag vill inte att ni ska börja se mej för att jag berättar här på min blogg hur det egentligen står till.  
Jag har många gånger tänkt, ska jag va nära döden och ligga på lasarette för att folk ska börja bry sej? För att folk ska minnas att jag finns? är det så det ska va..?

över till nästa.. Så hatar att fjanta och fjolla mej. Vill vara mer mogen och vuxen. Vilket jag tycker jag är.
Kan gå och smuttskasta folk för den dom är. Vilket är en MYCKET dålig sida. Mycket dålig! Med tanke på hur jag själv är.
Och när det gäller killar så är jag lite för framåt kan jag tänka mej. Jag vill för mycket. Kärar ner mej alldelens för fort! Men kan komma över samma kille lika snabbt.

Tjejer.. Vad ska man säga.. Jag vet att jag är en själv. Men nä, jag blir rå less rätt fort och hänger helst med killar, Om jag får välja. Killar har inte dedär fjolliga i sej. Dom kan skratta och le och killar är aldrig sura och vrånga. Nä killar.. De ä nog de bästa som finns. Helt klart.
Men de har väl lite blivit så eftersom jag umgåtts med mina större bröder och deras kompisar.
När man var liten var de ju lite fränt att hänga me Rasmus och grabbarna. Och jag fick oftast vara med. 
Nu händer de rätt sällan att jag umgås med dom. Jag har väl skaffat mej lite egna killar. 

Fortsättning på meningen jag skrev sist. Och ja, jag skaffar mej helt fel killar och blir besviken varje gång. Kanske beror det på mej.. Men dagens killar är så sjukt rädd för att ha något seriöst. Visst har jag lämnat och backat för killar som blir för dryga och jobba. Det har jag gjort. Och ångrar mej inte alls för jag tagit Farväl av dom. Men de finns också dom jag skule vilja prova ha något med. Och insett att det inte skulle funka i längden. Men de finns också några få som jag vill va med. Verkligen. Men så har dom backat för dom inte vill ha något seriöst. ska man skaffa kille får man helt enkelt leta sej till en annan stad. 
De finns en i mitt liv, en som alltid betytt så otroligt mycke för mej. Men den personen bryr sej förmycke om vad andra tycker. Så här står jag.. Emelie Karlsson. Helt ensam. Vill varken jobba eller gå skola. Frågan är ju om man verkligen vill leva? Vad är meningen med livet? När det ändå bara ska gå utför.. Jag är väl lite inne i det som kallas "svacka"..    

Lyckligt lottad är jag som har min brors flickvänner! Jag börjar komma närmare och närmare Rebban, Och Anna är helt underbar! <3

Men dehär är jag Emelie Karlsson, 17 år gammal