Vansinne...
När någon säger något som jag inte riktigt vill höra.. När någon säger något som verkligen inte passar vid det tillfället så blir jag vansinning.. Och samtidigt lessen på något sätt.. Men jag visar det inte.. Men ändå var det bara några enstaka ord, "Jag vet inte" Och ja känner direkt, de ä kört. "Jag vet inte" för mej är ett "Nej, jag vill inte". De är så typiskt att de ska hända mej.. HATAR att jag kärar ner mej så lätt.. Efter endast ca 2 veckor så kära man ne sej sisådär över en dag.. Jag försöker intala mej själv att "han är inget för mej, han vill inte va me mej, han vill inte" för att ja inte ska kära ner mej så mycke.. Men va gör ja? Jooo självklart faller jag lite iaf.. Inte så mycket men lite.. Jag orkar inte med sånt.. å jag får ingen heller för jag blir så jobbig och vill bara för mycket ibland.. Just nu är det så. Jag lägger helt enkelt ner det ist.. Jag orkar inte en gång till.. Gång på gång händer det att jag falller för någon.. Någon som helt enkelt inte är ett dugg intresserad utan vill bara ha det lite mysigt då och då. DET gör mej så lessen och irriterad.. !
Och när jag bestämt mej för att jag vill ha någon, så blir det bara för mycket.. Dom flesta tycker nog jag blir dryg. Det fatta jag själv.. Men jag vill så gärna..
Och samtidigt försöker jag intala mej själv att gammal kärlek ska man glömma, den kommer aldrig mer tillbaka. Men när man sitter där, helt själv, så säger man till säg själv "joo, de kan nog bli vi igen" Men det blir inte mer än en tanke.
Jag blir så fort fäst vid någon.. Hatar det verkligen.. Och det säger jag, nu lägg ja ner detta. Är han intresserad så märker jag väl det på nått sätt! För jag orkar inte krus..
Och som jag sa till J, "Idag äre en sån där, Åka lastbil med Johan så blir allt bättre, dag" Och jaa de äre verkligen.. Synd att han inte hade natt.. Annars hade jag börjat om me jobb kl 9 mot Umeå.. Men inte blev de så.. Typiskt..
Å så sätter jag punkt här.. .
